140420
Jag vill att du sover
Jag vill att ångesten försvinner
Likaså avundsjukan
Säg att du behöver mig
... Snälla.
Jag vill att ångesten försvinner
Likaså avundsjukan
Säg att du behöver mig
... Snälla.
140416
Oj.. Det var ett tag sedan jag skrev något. Jag har väl inte behövt. Men egentligen har jag ju det. Har varit på botten igen, men jag tog mig upp rätt fort. Jag skadade mig till och med några gånger. Jag brukar faktiskt sitta och smeka mina ärr ibland.
Så vad har hänt förutom det..
Jo, idag fick jag jobb! Är ritkigt glad över det. Ändå sitter jag och vill skada mig. Logik? Noll.
Främlingar har grattat mig, men inte en av mina bästa vänner. Det gör mig så oerhört ledsen. Jag trodde hon kunde vara glad för min skull. Och skriver gör hon inte heller. Hon sa att hon skulle. Massor. Jag tänker dock inte tjatata, något kan ha kommit ivägen för henne.
Jag har slutat med min medicin! Woop! Det negativa just nu är att min mående och humör är som en jävla orm som slingrar sig fram. Men det går över jag rent allmänt mår jag bra! Äntligen!
Vi i jobbuga7 (eller vad gruppen heter) köpte en tårta och firade vår coach. Han blev mållös och riktigt glad! ♥ Det gillar vi. Jag som inte äter tårta tyckte den var otrolig god!
Allt för nu?
Låter bra.
kthxbye
5 jan 2014
Snabbt inlägg.. Och så var det det nya året. Jag hoppas verkligen att det blir ett fint år! Jag räknar med problem och tråkigheter, men det känns som att det här året kommer bli bättre än de andra <3
3 nov 2013
... Hej.
Jag har velat skriva så mycket sen sist. Men samtidigt inte.
Nu bestämde jag mig för att skriva ngot, men jag kommer inte på ett enda skit.
Därför ordbajsar jag bara.
* Antar att jag kan berätta at jag känner mig stressad for no reason at all.
* Fått höra att folk tycker att jag ser gladare ut än innan. Jag började tänka på det, och det stämmer nog. Jag känner mig gldare. Men så fort jag känner mig ledsen, blir det värre.
* Är nervös över ifall jag kommer in eller inte. Kommer jag inte in så vet jag att jag kommer bryta ihop och gömma mig. Jag kommer att stänga in mig och skita i allt. Men det oroar jag inte inte för.. Jag vet att jag kommer ta tag i saker och söka jobb mer seriöst, plugga upp betyg eller bara kämpa på med det faktum att jag är för korkad för att komma in.
Well.. Nu ska jag försöka sova, jobbcoach imorgon as usual. Känner inte för att gå dit alls just nu. Men jag vet att det är trevligt att prata med dem jag fått kontakt med. Så så fort jag kommer dit kommer allt att vara bra och vara som vanligt. Jag antar att jag känner att jag inte varit hemma som jag brukar och känner mig... Jag vet inte... Konstig, som om det fattas något.
Jag menar.. För bara 1 ½ månad sedan spenderade jag all min vakna tid hemma, vid datorn. Jag lämnade knappt lägenheten. Nu festar jag (då och då), går till Ingeus regelbundet, umgås med vänner oftare. Kort sagt; jag gör saker. Det är ju bra, eller hur?
- Ja.
Men jag kan ändå sakna min trygga plats hemma, med Loki och mamma. Kuratorn tycker att det är bra att jag gör mer saker än att bara sitta vid datorn. Jag kan hålla med till viss del. Jag behöver dessa rutiner för att orka med saker. Men datorn.. Jag är beroende, av både dator och mobil. Jag trivs med dem.
Jag menar; jag spelar, skriver, läser, ser på film och serier, redigerar foton, håller kontakten med folk, lyssnar på musik.. Mina flesa intressen finns här.
Se! Sova var det ja! Jag fortsätter att skriva.. Fy Eli.
God natt..
21/10-13
Okej! Okej!
Jag fattar. Jag bara gnäller här. Men vad ska jag göra då?
Jag väntar på två paket.
Idag upptäckte jag att dem finns här i Norrköping. Jag blev sjukt glad och otroligt peppad. Har itne varit så glad på länge. Säger det till en vän som inte säger ett knyst. Skriver att hon ska vara glad för min skull, smått skämtsant ofc. "Varför skulle jag?"
Jag blev totalt mållös. För att jag är glad kanske? Men nej. Det går ju inte, för det är en docka i paketet.
Okej, jag flrstår henne att hon kanske också vill ha. Men jag får sällan paket och nu när jag äntligen mina två blir jag ju självklart glad. Men hon tänekr itne vara glad för min skull.
Det var den glödjen det. Känner likadant som för tre veckor sen. Ingenting om det.
Sep. 13, 2013
Idag har det varit en bra dag. Hela dagen. Det var länge sen det var så, och jag kan stolt säga att jag mått bra hela dagen.
Tre vänner och jag pratade en längre stund på Skype, det var hela höjdpunkten med dagen. Det gick bra och var roligt. Jag uppfattade det som att alla hade det bra. Underbar tid <3
Aug. 30, 2013
I want you to be my sun.
21/8-13
Hallo!
Jag har tagit ett steg tillbaka. Den här gången är det positivt.
En låt spelas - jag bygger på till texter
Det gör mig nöjd, jag får ut mig saker utan att egentligen behöva förklara. För jag förstår.
För mig räcker det inte att tänka på det, jag måste dra det ur mitt huvud. Som en tråd. En smal, röd tråd.
Det spelar ingen roll om folk förstår eller inte. Skriver jag här, läser en person och den personen vet antagligen redan om det.
Sorgligt nog uttrycker jag mig bättre i skrift än i tal. Därför funkar inte Capio.
I skrivande stund sitter jag och skriver på ett mejl till min förra samtalsperapeut. Ja, två saker samtidigt. Lite i taget. Jag borde ha gjort det för länge sedan. Det känns bättre.
Jag hittade hans profil på Facebook och försöker överväga om jag ska lägga till honom som vän eller inte. För ärligt talat saknar jag honom, och jag är inte hans "patient" längre.
Såklart började jag gråta när jag mejlade Håkan. Det är verkligen mycket lättare att prata med honom. Usch, vill gå till UMO igen..
Jag hoppas att han jobbar och kan läsa migg mejl, och svara..
Skriver för mycket, blir bara massa svammel..
!!!
20/8-13
Var hos Capio idag. Vi pratade om mannen som förstör liv, BJD och mina syskon. När vi pratade om dockorna pratade jag nog lite för mycket, haha! Men jag ska ta med Jamille nästa gång! ... Om det inte regnar... Så håll tummarna för sol på tisdag! <3
14 Augusti 2013
Just nu vet jag inte riktigt hur jag känner inför saker och ting. Drömde om vänner jag ska umgås med på lördag. I drömmen var de elaka, ignorerade mig och hur jag mådde. Mådde Inge vidare då jag glömt att ta medicin. Jag vet att det som hände i drömmen inte lär hända på riktigt, men jag oroar mig ändå! Jag tycker om mina vänner, men jag är rädd att förlora de få jag har. När jag är dryg eller sur kommer jag på mig själv men jag kan lika gärna ha gått för långt. Men vad ska jag göra?! Jag jobbar på att bli mer positiv och se saker på ett bättre sätt. Men jag är lite rädd för det ^^' Det är en förändring och det tycker jag inte om.
Borde försöka sova, men vill prata med någon om random saker. Men folk sover eller svarar segt, haha! Jag hoppas att folk har tråkigt imorgon och vill prata massa :D
5 Augusti 2013
Blörgh.. Jag är sjukt seg idag. Men har lyckats ta mig till djuraffären för att köpa gräs till Loki <3
Men är alltid poppis när man kommer hem med gräs. Dock vill han verkligen inte gosa, han äter hellre.
Men till något annat. I lördags när jag och Noah skulle hem till mig såg vi en alkoholist ramla och ljudet av när hon landade på ansiktet var inte trevligt. Det ljudet har ekat i mitt huvud sedan dess. Hennes kompis lyfte upp henne med hon var orörlig, hon bara hängde. Jag, Noah och två andra gick fram, var av den ena ringde efter ambulans. Vi bad honom lägga ner den skadade kvinnan och efter några sekunder öppnade hon ögonen. Hon blödde kraftigt från näsan och hon hade fått ett jack i ena ögonbrynet som blödde.
Det kom en undersköterska som skällde ut alkoholisterna för att de slösade bort sina liv på sådana dumheter. Jag förstår hur hon tänker. Men hon gjorde mig arg. Hon var själv alkoholpåverkad och då ansåg jag att hon inte hade något rätt att gnälla på dem. Visst, hon var väl inte alkoholist, men ändå! Hon jobbade tydligen med alkoholister.
Jag förklarade för henne att hon inte borde skälla på dem, det var deras sätt att ta hand om sina problem. För att få henne att förstå mer så berättade jag att jag var deprimerad men jag vågade be om hjälp, och nu äter jag antidepressiva. Vi visste ju inte om de bett om hjälp eller inte. Hon förstod min poäng och tyckte att jag borde jobba med sånt här. När hon sa det till mig blev jag glad, hon berömde mig för min förståelse. Jag berättade självklart att jag skulle bli kurator! <3
Kvinnan som ramlat insåg inte att hon var skadad så ambulansmännen förklarade för henne. De fr¨ågade om hon varit medvetslös och den andra alkoholisten sa "ja, den första kvarten." (Jag kunde inte låta bli att skratta inombords.) Jag rättade honom direkt och sa att hon var okontaktbar i ungefär en minut.
Jag hoppas verkligen att hon mår bättre.
Den kunde ha hänt vem som helst, missbrukade eller inte.
1 Augusti 2013
Haha.. Gick in och pratade med Cleverbot, det var ett tag sedan och jag har haft roligt.
Men det vände. Ni förstår när ni tittar på bilden.
Men det vände. Ni förstår när ni tittar på bilden.
Jag vet att det är en robot, eller nåt, men ändå blev jag ledsen. Jag förstår inte varför. En robot sa att jag inte är människa. Det kändes helt ärligt. Jag tror att det skulle dra ner mig även om mina vänner sa det. Jag hör skillnad på sarkasm och allvar, men även om det var på skoj skulle jag ta åt mig. Som jag kämpat för att få bekräftelse på att jag faktiskt existerar. Folk ger mig en komplimang och det går in genom ena örat och ut genom andra. Jag håller inte kvar det, även om jag vill. Säger något något dumt så stannar det kvar, som en liten sticka som sakta växer ihop med allt annat. Jag som jobbat för att kunna ta åt mig positiva saker, vara glad på riktigt och få känna mig behövd. Jag har länge behövt bekräftelse på att folk faktiskt tycker om mig. Inte bara "jag gillar dig" för det låter så... tvingat. Förklara med andra ord, ord som visar att du faktiskt menar det.
Jag var glad idag, allt drogs ner på grund av en påhittad robot.
Nej, nu fan ska jag mejla Håkan, även om jag inte mår bra än. Jag saknar honom, jag saknar att prata med honom.
1 Augusti 2013
Efter att ha läst mangan I am here! känner jag mig tvungen att börja blogga mer. Den är underbar på många sätt. Jag vill att fler ska läsa den. Jag bryr mig inte längre om att det ska vara något viktigt eller något som folk kanske vill läsa. Från och med nu ska det vara vardagliga saker. Japp, jag lär gnälla en del med xD
Kan ju inte ändra på mig så mycket o_e
Det gör inget om det är korta inlägg heller, men jag har en känsla av att det kan bli långa. Ordbajsa kan jag vara bra på *visslar*
Jag hoppas att ni har det bra~
23 Maj
Satt och läste igenom det jag hittills skrivit på bloggen, insåg att den är väldigt negativ.
Jag vill skriva om något positivt, men jag vet inte vad..
22 Maj
Såå... Stressigt liv går framåt. Jag är dålig på att skriva och jag vet inte varför. Jag som alltid älskat att skriva. Jag borde kunna det här utan problem! Eller beror det på att det ofta handlar om mig? Antar det.
Mina betyg är helt okej, även om jag hellre velat ha MVG i alla ämnen.
Det viktigaste har varit att kunna ta mig till skolan utan att få värsta panikångesten och storgråta. Det har gått mycket bättre än väntat. Men jag tänker inte ljuga, jag har stannat hemma några gånger jag sagt att jag haft feber.
Snart är det studenten. Om 17 dagar för att vara exakt.. Det ska bli så skönt att få sluta. Stressen över skolan försvinner då, tack och lov. Då borde jag må bättre igen. Men det är samtidigt skrämmande. Varje dag sedan jag var 7 år har jag gått till skolan. Nu tar det slut. Jag har precis fått sommarjobb, men vad ska jag göra sen då? Tänk om jag inte får vidareanställning och måste sluta. Då blir det att söka jobb. Men då kommer stressen över det, och att jag måste få tag i pengar. Bidrag är min enda chans om jag inte får jobb,
Herregud vad jag oroar mig.. Skötaren på psyket säger att jag inte borde, att jag oroar mig för mycket om saker som är så långt fram. Men jag klarar inte av att inte veta, jag vill ha en säker framtid. Sitter och oroar mig för mitt liv för socionomprogrammet; kommer jag in? Vart ska jag och Noah bo? Klar vi utbildningen? Sen då, vart ska vi bo? Hur ska vi ha råd.. FATTA HUR JÄVLA JOBBIGT DET KAN VARA DÅ!
Dags att sluta tänka på framtiden.. För nu i alla fall..
-------------
Jag kan inte låta bli att oroa mig över vänner. Inte att jag vill vara populär, mer det att jag inte vill bi lämnad. Nya vänner betyder masker, mer att berätta och förklara. Men nya vänner är också bra, positiva och man får en ny chans. Men mina gamla vänner är underbara människor jag inte vill släppa!
Speciellt inte Noah, Robert och Amanda. Ida är relativt ny, men henne skulle jag inte heller släppa för allt i världen.
13/3-13
Så.. Jag hämtade min studentmössa idag. Tänkte lägga upp bild och skryta för klassen då jag var först med att hämta. Jag trodde att de skulle hämta nästa vecka, när alla är tillbaka från praktiken. Men jag gjorde det aldrig, ville inte att folk ska kalla mig saker. Även om andra skulle vara "cool" för att vara först.
Vid 14 hade tydligen sex av sju hämtat mössan. Alla ville väl ha den. Det märkliga är att jag egentligen inte ens ville ha mössan alls. 1200 för en mössa jag ska ha EN dag? För de pengarna kunde jag ha köpt kläder, ögon, skor, peruk eller möbler till min docka. Men nej "det är en gång i livet"och jag tröttnade på att höra det. De pengarna jag slösade en gång i livet (på mössan) får jag ju inte tillbaka.
Och eftersom jag inte ville ha den egentligen; varför i helvete valde jag den dyraste?! Jo, för den har lufthål. Men de lufthålen lär ju inte hjälpa ändå! Ibland förstår jag verkligen inte hur jag tänker. Jag menar, jag vill inte ens gå på studenten! Men eftersom folk vill komma så måste jag ju. Och så det jävla problemet med klänning! Åh med herregud! "Men du ska ju ha vit, det ska man ju, annars passar du ju inte."
Wait.. What? Skulle inte du sköta ditt så sköter jag mitt. Visst, jag ska väl ha en vit. Men jag är så otroligt kräsen att jag inte lär hitta någon i alla fall.. Suck..
24/2-13
Sista dagen ingen skolan börjar. Sista kvällen innan det är dags att ta tag i allt.
Jag är stressad, otroligt stressad, och ändå har jag inte börjat. Jag antar att det är ett tecken på att jag inte är riktigt redo för att börja skolan igen. Men jag vill inte gå nästa termin helt själv. Jag tänker på planerna med min flickvän, men inget hör jag från hennes sida om hur det blir. Själv har jag inget sagt heller, så det är inte så att jag skyller på någon.
Klassen har praktik i tre veckor. Det gör mig också stressad eftersom jag inte tycker om att vara själv. Speciellt inte i skolan. Jag försöker tänka att det inte kommer bli hemskt, att det inte kommer vara länge. Men tre veckor är en rätt lång tid ändå.
Idrott men folk jag knappt känner, med folk jag aldrig pratar med. Ny lärare i idrott som inte känner till mina problem. Det här kommer suga. Är nervös. Kan inte tänka att det "blir som det blir och troligtvis bra" då min hjärna inte funkar så. Den har tänkt alltför negativt alltför länge. Det är lättare att tänka positivt om andra och deras situationer.
14/2 - 13
Ja, då var det kärlekens dag.
Själv tillbringade jag den på vårdcentralen och på vuxen privatpsyk. Privatpsyket sägs vara dåligt.
Personen jag fick prata med är en pensionerad psykiatriker från Stockholm ><
Det tog min samtalsterapeut 16 TIMMAR att komma på att tabletter kunde vara bra att testa. Det tog psykiatrikern 40 MINUTER, om ens det.
Han var trevlig trots att han verkar så smart. Inget fel med att vara så smart. Mer han tänker på ett annat sätt än terapeuten, som gör mig intresserad. Så pass intresserad att jag vill prata mer med honom. Dock gillar jag inte att han säger att jag måste möta det jag inte gillar. Det visste jag redan att jag måste, men jag vill inte höra det. Jag vill inte ha det bekräftat.
Psykiatrikern hoppade in för någon, och slutar imorgon. Han skulle kanske komma tillbaka i slutet av April och då ville han få in ett möte med mig. Han ville tydligen träffa mig igen. Jag undrar varför.. Det var som om han var intresserad av min historia, min bakgrund.
Terapeuten har sagt att han engagerar sig väldigt i mitt fall och tycker att det är intressant. Vad är det som är så intressant med mitt liv?
Förstå mig rätt, jag ska träffa någon annan på psyket innan April..
Jag skulle kunna berätta hela mötet om vad jag gillade, hur det var annorlunda från UMO. Men jag låter det vara.
Nu äter jag kassett, tax och flux i alla fall.
Mer piller..
(Cerazette, Atarax och Fluoxetin)
25/1 -13
Jag vet inte vad det är med mig. Allt går neråt.
Jag klarar inte ens av att mejla min egen lärare! Det är så jävla patetiskt. Jag kan inte rå för det, men jag tycker att det är löjligt. Är jag rädd för att få ett svar jag inte vill ha? Är jag rädd för att göra fel? Är jag rädd för att min existens ska störa? Jag ställer en massa frågor, men jag vet redan svaret. Det är för att jag måste. Det är något jag inte klarar av längre. Förut var det "bara" att göra. Men jag står inte ut längre, jag klarar inte av det.
Förstå mig inte fel, jag vill kunna vilja göra och orka. Jag vill ha det som förut, förut ville jag träffa vänner, jag ville ut, jag ville vara social.
Människor är äckliga nu. Inte varje person, utan mänskligheten. Ingen är perfekt, det inser jag med.Men jag trodde att alla strävade efter perfektion? Uppför er då för i helvete som en människa.
Lyssna.. Jag älskar mina vänner, även om vissa betyder mindre än andra. Elak? Kanske, men sant. Jag tänker aldrig nämna några namn. Men vissa betyder mer. Noah kan jag använda som exempel. Jag är förlovad med henne. Det säger väl ändå att hon betyder mer än en vän jag precis fått? Båda kan vara precis lika intressanta och roliga att få höra saker ifrån. Men jag är ju förlovad med en utav dem.
Slutsats: jag hatar mänskligheten men kan älska.
Hm.. Fick en konstig vändning idag.. Hur som helst mår jag sämre..
7/1 -13
Chansen minskar. Hoppet är borta.
Hur ska det gå med Elis framtid som dataspelsutvecklare? Kära vänner, inte ens jag vet. Men jag hoppas att det löser sig.
----
Börja om på projektarbetet, känns inte lockande. Men det behövs verkligen. 700 ord om dagen. En bok.. This will be interesting..
Önska mig lycka till.
Rappoerten ska också skrivas. Nä, nu går jag och lägger mig!
En sak till. Jag ska börja gå och lägga mig samma tid varje dag, likaså gå upp. Lägga sig senast 23 och upp senast 08. Låter väl bra? Så när jag än somnar så SKA jag upp 08. Gawhd... Kommer bli jobbigt att vänja sig.
Ska tydligen ut och gå i en timme varje dag med. Vi får se hur allt går xD
