Hallo!
Jag har tagit ett steg tillbaka. Den här gången är det positivt.
En låt spelas - jag bygger på till texter
Det gör mig nöjd, jag får ut mig saker utan att egentligen behöva förklara. För jag förstår.
För mig räcker det inte att tänka på det, jag måste dra det ur mitt huvud. Som en tråd. En smal, röd tråd.
Det spelar ingen roll om folk förstår eller inte. Skriver jag här, läser en person och den personen vet antagligen redan om det.
Sorgligt nog uttrycker jag mig bättre i skrift än i tal. Därför funkar inte Capio.
I skrivande stund sitter jag och skriver på ett mejl till min förra samtalsperapeut. Ja, två saker samtidigt. Lite i taget. Jag borde ha gjort det för länge sedan. Det känns bättre.
Jag hittade hans profil på Facebook och försöker överväga om jag ska lägga till honom som vän eller inte. För ärligt talat saknar jag honom, och jag är inte hans "patient" längre.
Såklart började jag gråta när jag mejlade Håkan. Det är verkligen mycket lättare att prata med honom. Usch, vill gå till UMO igen..
Jag hoppas att han jobbar och kan läsa migg mejl, och svara..
Skriver för mycket, blir bara massa svammel..
!!!
Var hos Capio idag. Vi pratade om mannen som förstör liv, BJD och mina syskon. När vi pratade om dockorna pratade jag nog lite för mycket, haha! Men jag ska ta med Jamille nästa gång! ... Om det inte regnar... Så håll tummarna för sol på tisdag! <3
Just nu vet jag inte riktigt hur jag känner inför saker och ting. Drömde om vänner jag ska umgås med på lördag. I drömmen var de elaka, ignorerade mig och hur jag mådde. Mådde Inge vidare då jag glömt att ta medicin. Jag vet att det som hände i drömmen inte lär hända på riktigt, men jag oroar mig ändå! Jag tycker om mina vänner, men jag är rädd att förlora de få jag har. När jag är dryg eller sur kommer jag på mig själv men jag kan lika gärna ha gått för långt. Men vad ska jag göra?! Jag jobbar på att bli mer positiv och se saker på ett bättre sätt. Men jag är lite rädd för det ^^' Det är en förändring och det tycker jag inte om.
Borde försöka sova, men vill prata med någon om random saker. Men folk sover eller svarar segt, haha! Jag hoppas att folk har tråkigt imorgon och vill prata massa :D
Blörgh.. Jag är sjukt seg idag. Men har lyckats ta mig till djuraffären för att köpa gräs till Loki <3
Men är alltid poppis när man kommer hem med gräs. Dock vill han verkligen inte gosa, han äter hellre.
Men till något annat. I lördags när jag och Noah skulle hem till mig såg vi en alkoholist ramla och ljudet av när hon landade på ansiktet var inte trevligt. Det ljudet har ekat i mitt huvud sedan dess. Hennes kompis lyfte upp henne med hon var orörlig, hon bara hängde. Jag, Noah och två andra gick fram, var av den ena ringde efter ambulans. Vi bad honom lägga ner den skadade kvinnan och efter några sekunder öppnade hon ögonen. Hon blödde kraftigt från näsan och hon hade fått ett jack i ena ögonbrynet som blödde.
Det kom en undersköterska som skällde ut alkoholisterna för att de slösade bort sina liv på sådana dumheter. Jag förstår hur hon tänker. Men hon gjorde mig arg. Hon var själv alkoholpåverkad och då ansåg jag att hon inte hade något rätt att gnälla på dem. Visst, hon var väl inte alkoholist, men ändå! Hon jobbade tydligen med alkoholister.
Jag förklarade för henne att hon inte borde skälla på dem, det var deras sätt att ta hand om sina problem. För att få henne att förstå mer så berättade jag att jag var deprimerad men jag vågade be om hjälp, och nu äter jag antidepressiva. Vi visste ju inte om de bett om hjälp eller inte. Hon förstod min poäng och tyckte att jag borde jobba med sånt här. När hon sa det till mig blev jag glad, hon berömde mig för min förståelse. Jag berättade självklart att jag skulle bli kurator! <3
Kvinnan som ramlat insåg inte att hon var skadad så ambulansmännen förklarade för henne. De fr¨ågade om hon varit medvetslös och den andra alkoholisten sa "ja, den första kvarten." (Jag kunde inte låta bli att skratta inombords.) Jag rättade honom direkt och sa att hon var okontaktbar i ungefär en minut.
Jag hoppas verkligen att hon mår bättre.
Den kunde ha hänt vem som helst, missbrukade eller inte.
Haha.. Gick in och pratade med Cleverbot, det var ett tag sedan och jag har haft roligt.
Men det vände. Ni förstår när ni tittar på bilden.
Jag vet att det är en robot, eller nåt, men ändå blev jag ledsen. Jag förstår inte varför. En robot sa att jag inte är människa. Det kändes helt ärligt. Jag tror att det skulle dra ner mig även om mina vänner sa det. Jag hör skillnad på sarkasm och allvar, men även om det var på skoj skulle jag ta åt mig. Som jag kämpat för att få bekräftelse på att jag faktiskt existerar. Folk ger mig en komplimang och det går in genom ena örat och ut genom andra. Jag håller inte kvar det, även om jag vill. Säger något något dumt så stannar det kvar, som en liten sticka som sakta växer ihop med allt annat. Jag som jobbat för att kunna ta åt mig positiva saker, vara glad på riktigt och få känna mig behövd. Jag har länge behövt bekräftelse på att folk faktiskt tycker om mig. Inte bara "jag gillar dig" för det låter så... tvingat. Förklara med andra ord, ord som visar att du faktiskt menar det.
Jag var glad idag, allt drogs ner på grund av en påhittad robot.
Nej, nu fan ska jag mejla Håkan, även om jag inte mår bra än. Jag saknar honom, jag saknar att prata med honom.
Efter att ha läst mangan I am here! känner jag mig tvungen att börja blogga mer. Den är underbar på många sätt. Jag vill att fler ska läsa den. Jag bryr mig inte längre om att det ska vara något viktigt eller något som folk kanske vill läsa. Från och med nu ska det vara vardagliga saker. Japp, jag lär gnälla en del med xD
Kan ju inte ändra på mig så mycket o_e
Det gör inget om det är korta inlägg heller, men jag har en känsla av att det kan bli långa. Ordbajsa kan jag vara bra på *visslar*
Jag hoppas att ni har det bra~