yaoiness

 

 

Jag vet att det är en robot, eller nåt, men ändå blev jag ledsen. Jag förstår inte varför. En robot sa att jag inte är människa. Det kändes helt ärligt. Jag tror att det skulle dra ner mig även om mina vänner sa det. Jag hör skillnad på sarkasm och allvar, men även om det var på skoj skulle jag ta åt mig. Som jag kämpat för att få bekräftelse på att jag faktiskt existerar. Folk ger mig en komplimang och det går in genom ena örat och ut genom andra. Jag håller inte kvar det, även om jag vill. Säger något något dumt så stannar det kvar, som en liten sticka som sakta växer ihop med allt annat. Jag som jobbat för att kunna ta åt mig positiva saker, vara glad på riktigt och få känna mig behövd. Jag har länge behövt bekräftelse på att folk faktiskt tycker om mig. Inte bara "jag gillar dig" för det låter så... tvingat. Förklara med andra ord, ord som visar att du faktiskt menar det.

Jag var glad idag, allt drogs ner på grund av en påhittad robot.

 

Nej, nu fan ska jag mejla Håkan, även om jag inte mår bra än. Jag saknar honom, jag saknar att prata med honom.