yaoiness

Hallo!

 

Jag har tagit ett steg tillbaka. Den här gången är det positivt.

En låt spelas - jag bygger på till texter

Det gör mig nöjd, jag får ut mig saker utan att egentligen behöva förklara. För jag förstår.

För mig räcker det inte att tänka på det, jag måste dra det ur mitt huvud. Som en tråd. En smal, röd tråd.

Det spelar ingen roll om folk förstår eller inte. Skriver jag här, läser en person och den personen vet antagligen redan om det.

Sorgligt nog uttrycker jag mig bättre i skrift än i tal. Därför funkar inte Capio.

 

I skrivande stund sitter jag och skriver på ett mejl till min förra samtalsperapeut. Ja, två saker samtidigt. Lite i taget. Jag borde ha gjort det för länge sedan. Det känns bättre.

Jag hittade hans profil på Facebook och försöker överväga om jag ska lägga till honom som vän eller inte. För ärligt talat saknar jag honom, och jag är inte hans "patient" längre.

 

Såklart började jag gråta när jag mejlade Håkan. Det är verkligen mycket lättare att prata med honom. Usch, vill gå till UMO igen..

Jag hoppas att han jobbar och kan läsa migg mejl, och svara..

 

Skriver för mycket, blir bara massa svammel..

 

!!!