yaoiness

Jag vet inte vad det är med mig. Allt går neråt.

Jag klarar inte ens av att mejla min egen lärare! Det är så jävla patetiskt. Jag kan inte rå för det, men jag tycker att det är löjligt. Är jag rädd för att få ett svar jag inte vill ha? Är jag rädd för att göra fel? Är jag rädd för att min existens ska störa? Jag ställer en massa frågor, men jag vet redan svaret. Det är för att jag måste. Det är något jag inte klarar av längre. Förut var det "bara" att göra. Men jag står inte ut längre, jag klarar inte av det.

Förstå mig inte fel, jag vill kunna vilja göra och orka. Jag vill ha det som förut, förut ville jag träffa vänner, jag ville ut, jag ville vara social.

Människor är äckliga nu. Inte varje person, utan mänskligheten. Ingen är perfekt, det inser jag med.Men jag trodde att alla strävade efter perfektion? Uppför er då för i helvete som en människa.

 

Lyssna.. Jag älskar mina vänner, även om vissa betyder mindre än andra. Elak? Kanske, men sant. Jag tänker aldrig nämna några namn. Men vissa betyder mer. Noah kan jag använda som exempel. Jag är förlovad med henne. Det säger väl ändå att hon betyder mer än en vän jag precis fått? Båda kan vara precis lika intressanta och roliga att få höra saker ifrån. Men jag är ju förlovad med en utav dem.

 

Slutsats: jag hatar mänskligheten men kan älska.

 

Hm.. Fick en konstig vändning idag.. Hur som helst mår jag sämre..