yaoiness

Satt och läste igenom det jag hittills skrivit på bloggen, insåg att den är väldigt negativ.

Jag vill skriva om något positivt, men jag vet inte vad..

Såå... Stressigt liv går framåt. Jag är dålig på att skriva och jag vet inte varför. Jag som alltid älskat att skriva. Jag borde kunna det här utan problem! Eller beror det på att det ofta handlar om mig? Antar det.

 

Mina betyg är helt okej, även om jag hellre velat ha MVG i alla ämnen.

Det viktigaste har varit att kunna ta mig till skolan utan att få värsta panikångesten och storgråta. Det har gått mycket bättre än väntat. Men jag tänker inte ljuga, jag har stannat hemma några gånger jag sagt att jag haft feber.

 

Snart är det studenten. Om 17 dagar för att vara exakt.. Det ska bli så skönt att få sluta. Stressen över skolan försvinner då, tack och lov. Då borde jag må bättre igen. Men det är samtidigt skrämmande. Varje dag sedan jag var 7 år har jag gått till skolan. Nu tar det slut. Jag har precis fått sommarjobb, men vad ska jag göra sen då? Tänk om jag inte får vidareanställning och måste sluta. Då blir det att söka jobb. Men då kommer stressen över det, och att jag måste få tag i pengar. Bidrag är min enda chans om jag inte får jobb,

Herregud vad jag oroar mig.. Skötaren på psyket säger att jag inte borde, att jag oroar mig för mycket om saker som är så långt fram. Men jag klarar inte av att inte veta, jag vill ha en säker framtid. Sitter och oroar mig för mitt liv för socionomprogrammet; kommer jag in? Vart ska jag och Noah bo? Klar vi utbildningen? Sen då, vart ska vi bo? Hur ska vi ha råd.. FATTA HUR JÄVLA JOBBIGT DET KAN VARA DÅ!

 

Dags att sluta tänka på framtiden.. För nu i alla fall..

 

-------------

 

Jag kan inte låta bli att oroa mig över vänner. Inte att jag vill vara populär, mer det att jag inte vill bi lämnad. Nya vänner betyder masker, mer att berätta och förklara. Men nya vänner är också bra, positiva och man får en ny chans. Men mina gamla vänner är underbara människor jag inte vill släppa!