yaoiness

Sista dagen ingen skolan börjar. Sista kvällen innan det är dags att ta tag i allt.

Jag är stressad, otroligt stressad, och ändå har jag inte börjat. Jag antar att det är ett tecken på att jag inte är riktigt redo för att börja skolan igen. Men jag vill inte gå nästa termin helt själv. Jag tänker på planerna med min flickvän, men inget hör jag från hennes sida om hur det blir. Själv har jag inget sagt heller, så det är inte så att jag skyller på någon.

Klassen har praktik i tre veckor. Det gör mig också stressad eftersom jag inte tycker om att vara själv. Speciellt inte i skolan. Jag försöker tänka att det inte kommer bli hemskt, att det inte kommer vara länge. Men tre veckor är en rätt lång tid ändå.

 

Idrott men folk jag knappt känner, med folk jag aldrig pratar med. Ny lärare i idrott som inte känner till mina problem. Det här kommer suga. Är nervös. Kan inte tänka att det "blir som det blir och troligtvis bra" då min hjärna inte funkar så. Den har tänkt alltför negativt alltför länge. Det är lättare att tänka positivt om andra och deras situationer.

Ja, då var det kärlekens dag.

Själv tillbringade jag den på vårdcentralen och på vuxen privatpsyk. Privatpsyket sägs vara dåligt.

Personen jag fick prata med är en pensionerad psykiatriker från Stockholm ><

Det tog min samtalsterapeut 16 TIMMAR att komma på att tabletter kunde vara bra att testa. Det tog psykiatrikern 40 MINUTER, om ens det.

Han var trevlig trots att han verkar så smart. Inget fel med att vara så smart. Mer  han tänker på ett annat sätt än terapeuten, som gör mig intresserad. Så pass intresserad att jag vill prata mer med honom. Dock gillar jag inte att han säger att jag måste möta det jag inte gillar. Det visste jag redan att jag måste, men jag vill inte höra det. Jag vill inte ha det bekräftat.

Psykiatrikern hoppade in för någon, och slutar imorgon. Han skulle kanske komma tillbaka i slutet av April och då ville han få in ett möte med mig. Han ville tydligen träffa mig igen. Jag undrar varför.. Det var som om han var intresserad av min historia, min bakgrund.

Terapeuten har sagt att han engagerar sig väldigt i mitt fall och tycker att det är intressant. Vad är det som är så intressant med mitt liv?

Förstå mig rätt, jag ska träffa någon annan på psyket innan April..

Jag skulle kunna berätta hela mötet om vad jag gillade, hur det var annorlunda från UMO. Men jag låter det vara.

 

Nu äter jag kassett, tax och flux i alla fall.

Mer piller..

(Cerazette, Atarax och Fluoxetin)